När alla hästarna äntligen kommer hem

Adina säger:
har du en egen nyckel och så?
Johanna säger:
jag tog med min
Adina säger:
din vadå?
Johanna säger:
cykel
(en sekund senare)
Johanna säger:
aaaah


Good and bad

Idag har jag varit sådär lagom effektiv. Målat lite på huset, vilket tar ungefär en evighet att bli klar med eftersom huset inte är så litet, gått ut och gått med Malva och insett att jag behöver nya skor eftersom jag känner varje liten sten. Vilket är ganska dumt då man bor efter en grusväg. Jag har även städat garderoben. Jag måste verkligen köpa nya kläder. Jag har haft de här hemska kläderna alldeles för länge nu. Så går det när man sparar alla pengar för att bo i Spanien. Nog för att Spanien är så mycket mer värt än kläder, men nu börjar det bli kris.

Nu ska jag gå ner och göra klart kalopsen som mamma började med innan hon åkte till jobbet. Sen ska jag och Linnea gå på styrkestepp. Det kan behövas eftersom jag blivit 3 kilo rundare sen jag kom hem. Och styrkestepp med tanterna är helt perfekt för mig.

Johanna har förresten varit på sina första föreläsningar. "Tråkigt det här. Bara sitta och lyssna på en massa tråkiga professorer." Stod det i hennes första sms. "Booring" Stod det i hennes andra. Men Johanna, det är bara att inse att det där är vad du ska göra nu. Tänk på mig då. Jag sitter fast i skogen. Jag ville faktiskt plugga. Så det är nog mest synd om mig. Faktiskt. Även om det är synd om dig också. Jag vet ju vad du tycker om att plugga.



Jag kommer att sakna dig Joanie



På 19 år har vi aldrig bott så långt ifrån varandra. Det här kommer att bli jobbigt. 

Bad to the bone

Jag önskar att jag hade haft med mig ett anteckningblock igår.

Vi var på bonden igår. Alltså Röda bonden. Linnea och Andreas skulle dit och frågade om vi också ville följa med. Visst tänkte vi. Det kan ju bli spännande. Och spännande blev det.

M.I.D hade en liten minikonsert och vid scenkanten trängdes rakade skallar/långhåriga skallar och deras überblonderade tjocka flickvänner. Headbang och fettskak.

"Kom igen nura era jävla svin" skrek sångaren. Det triggade igång publiken så de skrek med. De flesta som känner mig vet att det där inte riktigt är min stil, men ironiskt nog är det andra gången jag ser dom. Jag undrar om någon vill straffa mig.

Senaste nytt från bygden är i alla fall:
PunkRoger är inte punkare längre. I alla fall så var han det inte igår. Linnea förklarade att han är en periodare nu. Vi såg vaxjimmy och andra spännande människor som växt lite på både bredden och längden sen vi såg dem sist. Tur att vi hade Linnea där så hon kunde förklara lite vad som hade hänt. Det var ju ett tag sedan vi gick ut i Edsbyn så att säga.

Det är en himla fin by vi bor i. En riktig pärla.


Köttbullar och apelsinjuice fungerar bra när man ska döda cazalla. 
Det insåg vi igår. Vi får tipsa Cullerafolket om det nästa sommar.
Det fina mönstret har Johanna gjort.

God natt/Bona nit

Jag hade så glömt bort att jag ska jobba imorgon. Och jobba innebär gå upp klockan 5. Så det var inte en positiv överraskning.

Jag har spenderat kvällen hemma hos Jonssons. Vi har ätit världens godaste och lagt ut Piuken på blocket. Jag har även tittat på kort. Och skrattat gott. Johanna såg lite konstig ut ibland. Men egentligen ska jag ju inte säga så mycket. Jag hade ju tjocka-konstigaluggen perioden. Jag tänkte att det var bäst att jag nämnde den. Annars hade ju någon (Malena) gjort det åt mig.

Nu ska jag sova och ladda inför sågspånet imorgon.

Jaha, då var man här igen.

Två veckor sedan vi lämnade Cullera nu. Hur känns det då? Jadu, det kan jag nog inte svara på.

Men det finns flera saker som tyder på att jag faktiskt är i Sverige igen.

Nr 1. Jag fryser. Jag fryser hela tiden, förutom när solen faktiskt kommer fram och gör det ganska varmt.

Nr 2. På grund av förra punkten så är det svårt att klä sig. I Spanien var det så lite kläder som möjligt som gällde. Här ska man ha kläder som passar till "jag fryser som fan" och "oj, nu blev det lite varmt va?"

Nr 3. Jag har nu svenska spotify. Inte spanska. Det blir alltså inte nå mer Carlos Baute för mig.

Nr 4. Positiv sak (eller ja, är man en vikthetsare så är det ju inte så bra) Det finns bröd. Inte bara baguetter. Jag kan äta alla slags bröd jag vill. Men hittills har jag kört fast på Skogaholmslimpa.

Nr 5. Jag ska åka och handla. Största skillnaderna där är att jag ska ÅKA BIL, jag ska handla på ICA, och jag ska åka med mamma.

Fin lista, synd att den skulle ta slut.

Help me, please

Idag låg jag och stirrade i taket och insåg att jag kommer att gå under. Vad ska jag ta mig till nu när alla har flyttat härifrån? Johanna och Malena i Uppsala. Linnea drar till jävla Indien.

Jag får helt enkelt sätta mig på tåget varje helg och åka ner till Uppsala. Det är ju där all action kommer att vara.

Men mellan helgerna så måste jag ju också ha något att göra. Onsdagarna är redan fixade. Då joinar jag dalmasarna. Men resten då? Hjälp mig! Ge mig en hobby. Jorge har föreslagit att jag kan träna. Han känner mig tydligen inte särskilt bra. Gympan hade ju varit rolig, då hade jag kunnat dra med Maja. Men om inte Therese har den längre så kanske det inte är värt det.

I alla fall. Hjälp mig! Kom på något jag kan sysselsätta mig med! Det är ni fan i mig skyldiga till när ni lämnar mig så här. Skulle syon på Voxnadalens läsa det här så är hon mest skyldig av alla. Eftersom det är hennes "fel" att jag sitter här.



Gå på promenader med malva kan jag ju göra. Jävligt långa.

Victor the cholito

Jag sitter här och tittar på bilder från Cullera. Vi har varit hemma i lite mer än en vecka nu. Men det känns som att vi alltid varit hemma. Man kommer så snabbt in i de svenska rutinerna. Men i alla fall så kan ni få se lite av bilderna som vi fått av Victor. Bilderna från sista helgen har jag tydligen inte tagit än, trots att jag trodde det. Johanna, kom ihåg att jag ska få dom innan du åker.



Telepizzadinner kvällen. Johanna hittade ju självklart Victor där på playan.
Victor. Det här är kvällen som du var så full! Vi har till och med bildbevis!
"yo no bebo ya" PFFFFFFH

Miguel, eller Migge som vi kallar honom så ingen annan ska förstå vem vi
pratar om. Det är så listigt!


Ser ni Victors lilla huvud där uppe? Hur kommer det sig att vi ser ut som lik,
trots att vi är solbrända, så fort den där jävla blixten är på?! Han är ju brun!
Det är så orättvist. Jävla cholito ;)


Johanna och exgrannen. Vi ska gifta oss någon dag, bara han tjänar ihop
tillräckligt med pengar till en förlovningsring. För jag vill ju inte ha någon
liten ring. Stor ska den vara. Johanna ska vara tärna, ni får också komma om
ni vill ;D


Strax efter detta så blev jag slängd i havet. Jag var en aning överförfriskad
och Johanna sa att man mådde bättre av det. Så Victor slängde i mig.
Jag tror att Johanna har bättre erfarenheter av att bada på nätterna än vad jag
har.

Mix av bilder. Nå tag så får ni se bilderna från sista lördagen också. Men jag antar att det egentligen bara är kul för Johanna. haha. Men allt för min babe.

Idag var jag hos mormor och morfar och klippte gräset.
Tjena sa jag till mormor
Tjenixen sa hon.

Hahahaha tjenixen. Min mormor är bra cool.

Johanna och jag har precis lärt oss knock knock skämt. Men bara på engelska. Vi får ta svenska senare. Hjärnan kokar ju nästan över.

Knock knock

Who's there?

Madame

Madame who?

Madame foot is caught in the door!

Ann-louise, ja det är där älgen är. Men nu har jag inte sett den på ett tag, så den kanske har flyttat, haha

Good daughter

Jag är en väldigt duktig dotter. Idag i alla fall. Jag har målat snickarglädjen på huset. Klippt gräsmattan och plockat hallon. Hallon är jag ju tvungen att plocka eftersom jag överlever inte vintern utan hallonsylt. Jagat Malva har jag ju också gjort. Men det ingår väl inte i "duktig dotter" mallen antar jag.

Jag har även läst i Om jag kunde drömma. Alltså twilight. Riktigt bra så här långt. Trots att jag sett filmen före så tröttnar jag inte när jag läser. Det är något fascinerande över den.

Nu sitter jag här och fryser. The parents och jag var ute och åkte lite båt på ån. Båt med motor. Då är det riktigt häftigt. Vi såg två bävrar och fick ingen fisk. Jag tror aldrig jag har fiskat så många gånger så nära inpå varandra som jag har gjort nu. Jag kommer aldrig behöva fiska mer. Någonsin.


Mamma hade en bad face/hair day. Så det fick bli en bild på henne bakifrån.


En allt för långhårig fader med fånigt flin. Det var antingen det eller
mördarblick jag hade att välja på.


Det blev mörkt och ganska kallt. Men det var en riktigt mysig åktur.

Nu ska jag väl joina mamma och titta på Poirot. Ja, för två veckor sedan stod jag med jämnåriga spanjorer på en strand och drack mojitos. Nu sitter jag hemma med mamma och pappa och tittar på en tjock självkär detektiv från Belgien. Livet förändras ganska fort.

Vi får se vad som väntar runt hörnet. Jag hoppas att det är något spännande!


Vildmarksliv

Igår levde Djo Djo, Ea och jag vildmarksliv. I alla fall två timmar. Vi tog mopparna och åkte upp till Gåsatjärn och fiskade. Johanna och jag fick nog fyra fiskar var. Linnea fick ingen fisk för hennes krok var "för stor". Så går det när man inte har talang. Vi knäppte ju självklart några bilder under vårt äventyr till sjöss. Eller ja, det är ju en tjärn så man kan väl inte säga till sjöss. Jag antar att någon jäkel skulle påpeka det annars.  


På vägen hem till Johanna såg jag en älg. Så då var jag ju tvungen att hoppa
av moppen och knäppa kort på den. Det var lite svårt att gå genom gräset
men som tur är var inte älgen rädd av sig. Jag hostade lite högt så att den
skulle titta på mig. Jag tror nästan att jag kan kalla den där älgen min nya
granne. För den hade stått där hela dagen.


När vi kom fram till Gåsatjärn så rodde vi ut i båten. Vi fick knyta fast oss i
gräset så att vi inte skulle blåsa iväg.


Johanna fick sitt livs andra fisk. Och då blev hon så här glad. "Å vad är det
här för sorts fisk då?" Frågade hon också. Är ni stolta över henne Bengt och
Carina? Har ni inte ens lärt henne vad en abborre är?


Vi hade ju självklart fika med oss. Vi tycker att det där med sju sorters kakor
är mycket viktigt.



Linnea lyckas ju se ut som en gubbe. Som Bertil. Men Johanna ser mer
ut som det flygande huvudet som jag lagt till på bilden. Binky heter han
tydligen.



Underbett och rynkade ögonbryn. Då ser man ut som en riktig storfiskare.


Ungefär här så började Johanna att tröttna och Linnea fastnade i en tall med
kroken. Så vi tänkte att det var dags att dra oss hemåt.


Men jag hade tid att dra upp kvällens största fångst.

Efter detta så åkte vi hem till Johanna och hade myskväll. Jag sov där så imorse när jag vaknade så fick jag världens godaste kladdkaka. Efterrätt efter frukosten är ett måste tycker jag.

Nu ska jag lägga mig och läsa. Jag har lånat 9 böcker av jonssonarna så jag ska ha något att göra när jag blir helt ensam här i Edsbyn. Sen måste jag ju ha något att göra på tåget till Uppsala också. När jag ska ner och hälsa på babyn min.

Never got gold

Så igår jobbade jag första dagen på sågen. Det gick riktigt bra faktiskt. Jag förstod vad dom sa. Kanske har jag lärt mig dalmål nu. Det kanske är på tiden eftersom pappa kommer därifrån. Ih, nu kommer ett flygplan utanför mitt fönster. Det händer inte ofta. Det såg inte så stadigt ut. Vinglade en hel del.

Men i alla fall. det gick bra på jobbet. Jag sa till pappa att om vi inte åkte prick klockan 16 så skulle han köpa en glass till mig. Så jag åt en stor daimglass. Mums. Hoppas han slutar senare nästa vecka också.

På kvällen satte jag mig i pappas bil och åkte till Linnea. Det var första gången sedan jag kom hem som jag körde en bil med växlar. Det var spännande. Johanna och Linnea sa att jag såg koncentrerad ut när jag skulle parkera. Det var jag också.


Min nya polare på jobbet. Stellan. Han satt så där nästan hela tiden. Jag
hoppas han är där nästa vecka också. Han livade ju verkligen upp stället.


Ja, vi låg hemma i sängen hos den här bruden. Som troligtvis kommer att
få rynkor i pannan när hon blir gammal.


Johanna försökte att sälja sin orm till Henke, men han ville bara raka av sig
håret. Är det någon som är intresserad av en orm som heter Piuk? Han har
en telefon på ryggen, eller ja, på kroppen. Det är inte många ormar som har det.


Jag blev lite smått allergisk av Linnea och när jag blir allergisk så rinner
det ut näsan. Tur att det finns en smart lösning på det.

Nu ska jag nog klä på mig. Sen ska jag kanske baka morotskaka. Mamma säger att den är god, men jag tror inte riktigt på henne. Sista (och första) morotskakan jag smakade var ju inte precis mumsig. Men jag får ge den ett nytt försök.
Sen ikväll så ska Jonsson (kanske x2) och jag åka och fiska. Björnjakten har ju börjat nu så det kan bli riktigt spännande.
Se upp i skogarna.

I wanna be with you

I Spanien så var vi lite avskärmade från livet i övrigt så att säga. I alla fall när det gäller musik. Vi visste ju att El canto del loco hade en ny singel och att Mejor Mañana med Vega var populär. Men när vi hörde musik på engelska så lyssnade vi utan att veta vem det egentligen var som sjöng. En låt gillade jag verkligen. Den var med på en reklam och vi lyssnade på den när vi jobbade. Jag hade inte den blekaste om vilken grupp det var eller ens vad låten hette. Jag visste bara att jag gillade den. Så nu när jag kom hem så letade jag efter den. Och tro på fan om inte gruppen är svensk! Säkert vet ni exakt vilken låten är: Summercat med Billie the vision and the dancers. (Tonight tonight Johanna)

Världen är liten ibland.

Imorgon ska jag börja jobba. En dag i veckan ska jag städa på sågen i dalarna. Blir väl ungefär som att jobba på telepizza. Jag har ju svårt att förstå dom också.

Nu ska jag åka och hämta Maja. Hon och jag var till Bollnäs idag så jag fick stilla mitt shoppingsug lite. Två baströjor, ett par örhängen och ett armband blev det.



Det där ska tydligen vara dom. Men vad vet jag. Jag har ju inte bott
här.

Fishing

För att underhålla mig så tog Maja med mig på moppen. Vi styrde kosan mot Guckutjärn där vi fiskade lite. Fyra fina fiskar ska My få äta imorgon. Ungefär 3 maskar fick offra livet för detta nöje.


På moppen for vi fort som tusan. 50 km/h faktiskt. Det är fort om man tänker
på min moppe. Den gick ju 30 km/h. En bra dag.


När vi traskat genom skogen och plaskat genom myren så kom vi äntligen
fram till vattnet. Först nappade det ingenting. Myggen stack mig överallt och
det var bara hemskt. Men sen...


...sen så blev Maja var den lyckliga jäkeln som fick första fisken. Liten var den,
men storleken räknas ju inte. Inte ens för fiskar.


Jag fick också två fiskar. Som jag dödade helt själv. Annars brukar jag tycka
att själva dödandet är ganska otrevligt och Maja har fått sköta det åt mig.
Men jag tänkte att jag måste ju växa upp någon gång. Så då bröt jag nacken
av den lilla fisken.


I skogen hittade jag blåbär. En hel massa blåbär. Men de var inte så goda
som jag hade hoppats. Men jag åt dom i alla fall.


När vi skulle hem så ville Maja fiska i en bäck. Jag tyckte att det var bäst att
fika lite. Fika är ju obligatoriskt när man ska ut i naturen och leka lite.

Nu ska jag bara vänta på att Carina ska borsta klart tänderna och att Johanna ska bajsa. Sen ska hon komma hit lite. Om hon inte pratar med Victor så att hon ångrar sig vill säga.

Hemska tanke

Vet ni att det är ganska svårt att komma in i den svenska vardagen igen? Jag vet liksom inte vad jag ska göra, och när jag gör något så blir jag uttråkad efter fem minuter. Förr i tiden kunde jag sitta i flera timmar och titta på tv eller läsa. Men nu tröttnar jag. Jag kommer liksom inte in i rytmen igen.

Jag har inte riktigt någon inspiration till att göra något. Det känns som att jag lever i en liten bubbla där det inte händer något. Jag försöker att hålla mig sysselsatt. Jag har plockat vinbär. Jag har gått lite med Malva. Jag har åkt moppe med Maja. Jag har filat fötterna. Jag har stökat till i rummet så det ser ut som att jag aldrig flyttat. Jag har varit på arbetsförmedlingen. Varit på Ica och handlat. Inte världens roligaste saker kanske, men jag har i alla fall gjort något. Men ändå är jag uttråkad. Kanske är det vädret som gör det. Regn i Spanien är kul. Regn i Sverige inte lika kul.

När jag var ute och hängde tvätt nu så fick jag en hemsk tanke. Tänk om jag under dessa kristider inte får något jobb. Då kommer jag att få bo hemma hos mamma och pappa. Det enda jag kommer att göra är äta och sova. Jag blir därför supertjock. Lat det är jag ju redan. När jag är trettiofem så gifter mamma och pappa, i ett desperat försök att bli av med mig, bort mig med Nippe, som kommer vara den enda som orkar släpa runt på mig. Sen lever jag ännu olyckligare i alla mina dagar.

Usch.

Eller så kanske jag ramlar ner från målarställningen när jag målar huset och mitt alldeles för unga liv avslutas.

Eller så kanske Prince Charming (Johanna) kommer och räddar mig. Jag hoppas på det här alternativet.


Malva, när hon för en gångs skull sitter stilla.

Nu ska jag försöka hitta något att tröttna på efter fem minuter. Kanske städa rummet lite. Eller leta efter den röda tråden.

Como una ola

Ångest kan man nog kalla det jag känner nu. Lite svårt att andas. Mörka tankar. Fruktansvärd längtan efter att vara på en annan plats än här. Jag hoppas det går över snart.


Johanna och de två bästa smilesen ever.

Mobilbilder är det enda som funkar att publicera på min dator. Att den alltid ska krångla.

Yes box

Jag fick överge min dator och sätta mig nere istället. Den här datorn känns enorm. Tangentbordet är som att sitta på ett internetcafé så jag skriver a istället för å och ä hela tiden. Men vad gör man inte för lite bilder.


Så här mysigt hade vi det på flygplatsen. Trötta men inte så hungriga eftersom
vi köpte Fish&chips av min kompis tysken.


Vi hittade sköna soffor på en stängd restaurang där vi la oss. Men vi fick
bara ligga där i 10 minuter för sen kom en annan tysk och sa att de skulle
stänga hela avdelningen. Det var ju inte så snällt tyckte vi...


....eftersom vi då fick lägga oss på stengolvet som var kallt som is. Men det
var ju ganska mysigt det också. Vi tittade på Narnia och sov lite tills den
tjocka tanten på golvtvättaren kom och körde förbi oss. Då skvatt jag lite.

Sen är resten av bilderna för hemska för att visas. 30 timmars resa gör ju sitt.


Men idag vaknade jag pigg och kry. Packade upp hela väskan och sen bar
det av till mormor och morfar. Sanne glad var jag över att få köra bil igen.


Maja var den modiga jäveln som vågade åka med mig. Och nu har hon
bestämt sig för att utnyttja mig som taxi. Jag hinner bara kliva innanför dörren...
Lika är det med Johanna. Fram och tillbaka till viksjöfors har hon fått åka.


Hemma hos mormor och morfar bjöds det på smörgåstårta och vinbärsdricka.
Att äta på deras altan hör sommaren till. Så nu kan jag checka av det.


Här är de. Morföräldrarna. Mormor blev glad över presenten hon fick. Hon
blev ju så gnällig förra gången jag kom hem och inte hade något med till henne.

Det har varit min dag. Nu är jag så trött att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Får nog sova lite innan jag drar iväg till Alfta.

Egentligen kanske jag lägga upp bilderna från Cullera. Men det gör nog för ont. Det är ju lördag och pojkarna ska på Blanc och äta idag. Aj. Jag vill att sommaren ska vara över.

Si Señor

Vi ska äta grillat. Fattar ni eller? Grillat är det bästa som finns. Jag ska nog försöka äta tills jag spyr. Sen när jag spytt ska jag äta godis och ostkrokar tills jag spyr igen. Då ska jag åka och hämta Maja på stormässan. Dagens ungdom.  

Nu ska vi se om det funkar att lägga upp bilder. Troligtvis inte

Det var väl det jag tänkte. Inga bilder.

Attans

Hemma igen

Jaha, så nu är vi hemma igen alltså. Hur känns det då? Svårt att svara på faktiskt. Det är ju kul att träffa alla, äta messmörsmacka till frukost och bara titta på hur himla grönt det är. Men jag tror faktiskt att vi skulle vilja åka tillbaka igen. Helst om en vecka eller två. Om en månad skulle också funka.

Hur som helst så var det en väldigt lång resa. 30 timmar tog det för oss från det att vi stängde dörren på Jose Burguera tills att jag stod på gården hemma i Älmeskullen igen. 30 timmar är ganska lång tid, speciellt när 12 av dem ska spenderas på ett iskallt golv i Tyskland. Men det gick. Vi överlevde och har bara lite träningsvärk i armarna efter allt släpande på väskor. Jag hatar väskor.

Det är väldigt kallt här hemma. När vi åkte och hälsade på Malena, och fick det bästa mottagandet någonsin, på 20-årsfesten (snacka om att vi älskar dig skitunge) så var det bara 8 grader. Det är minst 20 graders skillnad motför nätterna i Cullera. Nu ligger jag i sängen under duntäcket. Det enda möjliga just nu känns det som. Ganska trött är jag också. Men klockan är ju efter fyra. Och det innebär ju siestatid för min del.

Bilder kommer senare när mitt internet bestämmer sig för att bli lite snabbare. Då får det bli bilder från sista dagarna i Cullera också.

Och Carlos. Johanna grät. Flera gånger.

Una vez

Mamma, det blev inte alls som nar vi skulle sova i varan lekstuga. For vi gick inte hem den har gangen. Det ar alldeles for langt forstar du val.

Nu ska ni fa se hur det gick igar.


Vi borjade kvalllen med att ata Kinamat. Johanna och jag var jattehungriga
sa jag at jattemycket. Johanna ar lite artigare och tanker pa andra. Jag tankte
mer "om jag inte ater sa kommer nagon annan ata upp det" Det ar ju sa
jag brukar tanka.


Johanna tyckte att svamparna var godast. Jag tyckte att mandlarna var godast.
Darfor fick inte Javi och Victor nagra svampar eller mandlar. Man maste
vara tarv om man ska fa det man vill ha har i livet.


Sen akte vi till Cap blanc och drack en san dar isgrej. Da var David med. Sen
kom ocksa Sisco, hans underbart snygga flickvan Bea och tva till tjejer.
Bea ar den finaste tjejen vi har sett nagonsin. Hon ar helt perfekt. Vi bara
sitter och tittar pa henne. Det gar liksom inte att inte titta.


Nar vi kom hem fran Cap blanc sa var jag lite hyperaktiv sa att saga. Sa nar
Johanna och Victor var inne sa gjorde jag den har fina timerbilden


Sen baddade vi och baddade. Victor ar inte en van campare som vi ar.
Johanna och jag hade lika garna kunnat sova pa golvet, men det ville
inte Victor. Sa fick sova pa tusen filtar istallet. Ungefar som Prinsessan pa
arten. Fast utan arta.


Carlos har alltid sagt att man kan bara se akta skonhet nar en flicka sover.
Och om det stammer sa har Victor sovit bredvid tva riktiga hetingar hela natten.
I manskenet. Romantiskt va?

Nu ska jag fortsatta att bara sitta har, for Johanna och Victor stadar. Det kanns ju ganska onodigt att resa sig upp da, for da maste ju jag hjalpa till. Bumbidumpidump. Inget att saga men de ar inte klar an. Och slutar tangenterna ga sa forstar de att jag inte vill hjalpa till.

Jag kind of hatar mig sjalv for att jag har en svart tshirt pa mig nu. Hur kan man vara sa dum? Svart OCH tshirt. Jag kommer att bada i mitt eget svett innan vi ens kommit fram till Jose Burguera. Mysigt for mig.

Nu ar de klar med stadningen. Sa da kan jag sluta skriva.

Johanna vill ha vatten, inte Coca cola. Johanna har dreglat lite pa ena sidan.

Det var allt fran Balkongen.

Have a nice day.

Nu kom Victor med frukost. Chips. Undrar vad mormor skulle saga.

Planer

Nu har vi planer lall! Vi ska sova pa Victors balkong!

Hoppas att vi inte ramlar ner bara.

Attans. jag gjorde varldens finaste teckning pa paint nu (yes box, de har paint pa internetcafét ocksa) men det gar inte att publicera det.

Sa ni far leva utan min teckning. Stackars satar.

Mare Meua

Egentligen har jag inte nagot att skriva om, men det kanns som att jag blir val tvungen att skriva nar jag har tillgang till internet.

Idag eller ja igar, sa sov Johanna hos Victor sa nar jag vaknade sa kande jag mig lite ensam. Darfor sa tog jag min fina sabecohandduk (tack victor), kopte en spansk skvallertidning och drog ivag bort till varldens ande dar Maggan och Javier ligger och steker. Det ar ju det som ar vart mission om dagarna nu. Bli sa bruna som mojligt. Men det ar ju svart nar vi bara orkar ligga i tva timmar. Hoppas ni bara har skitvader i 9 dagar nu, sa ni ar vita som sno nar vi kommer! Det kanske ar elakt att onska det, men men, jag ar lite elak ibland.

Idag vet jag inte riktigt vad vi hittar pa. Eller jo, vi ska ga och kopa en crepes. Med choklad och banan. Vi ska namligen fira att vi fick var lon idag. 250 euro blev det. Inte mycket men det kanns bra. Vi har inte jobbat gratis i alla fall. Och det skulle vi lika garna ha kunnat gora eftersom vi inte skrivit nagot kontrakt :P

Nu ska jag gora na annat ett tag. Ni far ha det sa bra dar hemma i regnet (haller tummarna)


Kameran fick folja med sa att ni far se att vi lever pa riktigt. Glansiga och fina.
Det ar varmt pa internetcafét. Jag sag nu att jag hade en svettflack pa magen.
Nice. Undrar da hur ryggen ser ut.


Sen den enda bilden som lag pa kameran. David pa sniskan. Igar forsokte jag
 lura honom att sitta pa den trasiga stolen pa balkongen. Han gick inte pa det.

Imorgon jobbar Johanna, da hoppas jag verkligen att David slapar sig hem fran Valencia tidigt. Men att skynda sig finns ju inte i spanjorernas blod. Sa jag antar att jag far hitta pa nagot annat.


Just ja

Kalleballe, Nice to hear what you are up to in London. Internet here sucks big time now but you will get an update soon. Tomorrow maybe ;)

Vi saknar dig honey!


(okej, vi saknar alla andra också. Men er kommer vi ju att träffa snart)

Skynda skynda

Internet fungerar i hörnet på balkongen så då måste jag ju skynda mig att uppdatera. Men vad tusan ska jag berätta då?

ööööh. Jo. Vi åkte ju på pensionärsresa med Maggan och Javier. Hujedamig hur spanska pensionärer beter sig. Efter en timme hade man ont i huvudet av allt kacklande. Liksom tänk er svenska gamlingar. De pratar mycket och högt. Men spanska gamlingar är värre, eftersom de pratar jättemycket och jättehögt. Alla vill höras och priset för detta var Johannas och mina vackra små öron.

Resan började med att vi i 4 timmar, tror jag det var, fick sitta och lyssna på två tjejer som försökte sälja saker. Det var ju liksom det resan gick ut på, att få pensionärerna att spendera sina pengar. Men efter det så blev det spännande.

Först gratis buffé (det var ju liksom därför vi åkte. Det är ju inte varje dag man får gratis mat). Vi åt paella tills vi storknade och njöt av gratisheten. Sen blev det underhållning, och vilken underhållning det var. Inte konstigt att gamlingarna i Spanien är pigga och krya när de åker på pensionärsresa och får se en ung (?) dam strippa. Yes box. Vi fick se en striptease. Och inte en liten en heller e. Det var verkligen av med allt. Gubbarna och tanterna flinade med sina tandlösa leenden och hade hur kul som helst. Och det hade Johanna och jag också. Ni vet ju hur Johannna blir över tuttar.

Det ni. Riktigt spännande var det.

Sen händer det ju en massa andra spännande grejer också. Men min rumpa och rygg gör lite ont eftersom jag sitter i en lite lustig ställning så det får ni höra om en annan dag :D



Kimberly tror jag bestämt att hennes artistnamn var. Och hon skulle
tydligen vara ifrån Paris. Men jag vet inte ja.

Ja ja, Vi lever och mår bra i alla fall. Bara 10 dagar kvar här. Ni kan inte förstå hur tungt det känns. Tänk om man hade en liten väska som man kunde packa ner Cullera i. Så kunde man packa upp det när man kände för det.

Men livet är ju helt enkelt inte perfekt.

RSS 2.0