Jag orkar inte mer baby
Jag känner hat. Mot herr Thomson, mot fröken webstar och mot mig själv. När ska jag lära mig att jag måste spara i utkast ibland? Hur många gånger ska jag behöva slita mitt hår innan jag lär mig? Jag är den segaste människa jag känner just nu. Äckliga Noel och hans brorsa är ute på balkongen också. Det blir inte bättre då, men jag kan rikta min ilska mot någon annan istället för mig själv i alla fall. Det är ju positivt.
Idag är det i alla fall molnigt, så vi passade på att gå vid floden. Perfekt dag för det, men gubbarna som fiskar var inte där. Kanske hade frugorna sagt åt dem att de inte fick fiska idag. Eller så kanske dom spelar boule. det tycker dom ju också att är kul.
Men en man var där, han tog på sig själv ibland. Vi får hoppas att han har löss eller något. Annars kunde vi nästan ha anmält honom.
Johanna lekte apa i ett träd som vanligt. Det spelar ingen roll var vi är så
ska hon klättra i träd.
Det verkar som att det är något som går i generna.
Eftersom jag är rätt så klumpig av mig så tyckte jag att det var bäst om jag
höll mig på marken.
Mina polare. Ena äter sockerrör och den andra gör en creepymin. Nice.
Jag och den häftiga lådan. Snacka om tävling om vem som är coolast. Jag
fick verkligen kämpa.
Undrar om folket i Cullera tycker att vi är lite lustiga. Men vi kan faktiskt titta
lika lustigt på dom, för ser ni mannen? Hur konstig är inte han liksom?
Askonstig.
Vi hittade en stor gubbe på stranden. Vi frågade om vi fick ta en bild med
honom och han sa ja, så då körde vi på. Linnea fick ju till och med sitta i
knäet. Det är ju tusan halva inne de.
Sen gick vi vidare och hittade en lekplats som skulle behöva en beskrivning
på hur man använder den.
Det där var typ det roligaste man kunde göra. Är det konstigt att spanska barn
är tjocka, dataspelsberoende och sedan bor hemma halva livet när det där
är det dom har att leka med?
Sen hittade vi en sak som vi vet hur man använder. Det resulterade i denna
undersköna bild och att mina ben revs sönder en aning. Men mysigt var de!
Snart ska vi till stranden med Victor. Det är ganska molnigt men det gör inget för vi ska åka skimboard. Så därför ska jag säga följande: Mamma, Pappa och Maja, jag älskar er. Sakna mig inte för mycket.
Men jag behöver ju inte dö heller, det kanske räcker med att bryta några ben.
Idag är det i alla fall molnigt, så vi passade på att gå vid floden. Perfekt dag för det, men gubbarna som fiskar var inte där. Kanske hade frugorna sagt åt dem att de inte fick fiska idag. Eller så kanske dom spelar boule. det tycker dom ju också att är kul.
Men en man var där, han tog på sig själv ibland. Vi får hoppas att han har löss eller något. Annars kunde vi nästan ha anmält honom.
Johanna lekte apa i ett träd som vanligt. Det spelar ingen roll var vi är så
ska hon klättra i träd.
Det verkar som att det är något som går i generna.
Eftersom jag är rätt så klumpig av mig så tyckte jag att det var bäst om jag
höll mig på marken.
Mina polare. Ena äter sockerrör och den andra gör en creepymin. Nice.
Jag och den häftiga lådan. Snacka om tävling om vem som är coolast. Jag
fick verkligen kämpa.
Undrar om folket i Cullera tycker att vi är lite lustiga. Men vi kan faktiskt titta
lika lustigt på dom, för ser ni mannen? Hur konstig är inte han liksom?
Askonstig.
Vi hittade en stor gubbe på stranden. Vi frågade om vi fick ta en bild med
honom och han sa ja, så då körde vi på. Linnea fick ju till och med sitta i
knäet. Det är ju tusan halva inne de.
Sen gick vi vidare och hittade en lekplats som skulle behöva en beskrivning
på hur man använder den.
Det där var typ det roligaste man kunde göra. Är det konstigt att spanska barn
är tjocka, dataspelsberoende och sedan bor hemma halva livet när det där
är det dom har att leka med?
Sen hittade vi en sak som vi vet hur man använder. Det resulterade i denna
undersköna bild och att mina ben revs sönder en aning. Men mysigt var de!
Snart ska vi till stranden med Victor. Det är ganska molnigt men det gör inget för vi ska åka skimboard. Så därför ska jag säga följande: Mamma, Pappa och Maja, jag älskar er. Sakna mig inte för mycket.
Men jag behöver ju inte dö heller, det kanske räcker med att bryta några ben.
Kommentarer
Postat av: mamma marie
ja jag vet alltför väl var ditt balanssinne kommer ifrån... har skrikit HERRE GUD så attfolk stirra på mej idag på jobbet. Jag ställde mej i en låda som visade sej stå på hjul å det räckte för att jag höll på att ramla...älskar dej också puss å kram
Trackback