Fanskap
De senaste dagarna sa har vi sagt hej da till Carlos igen. Vi spenderade nagra timmar i graset i parken och funderade pa livets mening. Vi kom fram till att Love is shit och travel everywhere. Den sista gor vi ju verkligen. Till samma stalle 6 ganger i rad. Men sa gar det nar man gillar Cullera.
Igar jobbade jag och hade kundkontakt tre ganger. En gang var det en liten pojke som inte horde ett nummer. Da talade jag om det for honom. Nasta gang var det lite mer komplicerat. Da var det en hel grupp med manniskor som undrade om vi tog ut pizzorna till dem, men jag forstod inte riktigt va de sa, sa jag fragade "har ni bestchelt?" typ. Det hade dom. Sa da var alla glada och nojda. Sen var det en som ville ha en kartong ocksa. Fast hon anvande aldrig ordet kartong. Sa da var det lite svarare att forsta. Men det gick. Fin dag pa telepizza. Hadanefter ska jag halla mig borta fran lokalen.
Medan jag var pa telepizza och jobbade arslet av mig sa var Johanna hemma hos Victor. Medan Johanna jobbar idag kommer jag val att fa sitta ensam. Eftersom ingen alskar mig. Stackars Adina.
Herrejavlar det ar 37 min kvar har. Va fan ska jag gora nu?
Jag kan iaf tala om att nagra teckningar blir det inte. Eftersom vi har inte internet. Sa latt kom jag undan.
36 min. Okej. Jag far val forsoka torka bort svetten da.
Ha det bra people!
Nu har internetcafét en fin bild sparad. Pa denna pizza.
Anoche
Först jobbade vi och slet fram till klockan tolv. På natten alltså. Vi gjorde pizzor (ternera, ternera, bacon, pollo) och brände fingrarna på löpande band. Svettades gjorde vi också. Efter jobbet så blev det party. Tur att vi bor här, för i Sverige hade ju festen nästan varit slut efter tolv. Man hade i alla fall aldrig tänkt tanken på att betala in sig på tranan. Men här ser det ju annorlunda ut. Vi hade tid att sitta på balkongen och chilla, lyssna på alla greatest hits med Björn Rosenström. Sen bar det av till Botellon. En jäkligt rolig botellon. Med många hissar som gick hela vägen upp. Nya roliga kompisar och gamla underbara kompisar.
Kanske ska jag tala om den största händelsen av de alla nu. Carlos är hemma!! Fast bara tills imorgon. Han var tvungen att komma hem på grund av intervju. Vi tror att han kom hem för att fira ettårsdagen med sina flickvänner. Det låter ju mycket mer troligt. Synd att vi jobbar ikväll, och att vi jobbar så sent. Johanna stänger ju telepizza ikväll (mohahaha) för annars så hade vi kunnat umgås lite mer med kalleballe innan han åker tillbaka.
Vi fick också se ett slagsmål igår. Små spinkiga pojkar som sprang och jagade varandra med crazy ögon och knutna nävar. En pojke blödde på läppen. Ganska spännande faktiskt.
Fina hattar va? Har inget med inlägget att göra, men dom var ju så fina.
Adina säger:
hellooooo
Adina säger:
How are you? (like the flowerman says)
Cärlos säger(13:27):
good, and you?? (giving the hand with the moving finger)
Interna saker är de roligaste.
Sen kan jag checka av två nya saker på listan. Men det får ni inte veta mer om.
Till och med jag blir lite förvirrad av det här inlägget.
Livsgnista
Yummie!
Bye bye elaka rygg och magsmärta!!
Kill me now
Men vi kan ju prata om roligare saker istället. Som att jag ska jobba ikväll när jag knappt kan stå upp. Ni ser. Så här positiv är jag nu. Jävla skitvärld.
Men jag kan ju berätta om senaste nytt från balkongen i Cullera. Grannen med stort G har klippt av sina långa lockar! Det går nästan inte att känna igen honom. Detta är en stor chock för alla i grannskapet på calle Jose Burguera. Vi har fått nya grannar också, på balkongen mittemot. Vi hoppas att det är ett bögpar och deras hund. Ser vi damer där borta så kommer vi att bli riktigt besvikna.
Nu samarbetar Fröken Webstar. Därför kommer vår vackra regndag i bilder.
En gammal tant med äckliga ben hoppar i en vattenpöl. Jag antar att hon
ville uppleva ungdomstiden igen. Den stackarn.
Vår tårta, ni förstår att vi är duktiga på att göra fina pizzor när ni ser tårtan va?
God var den iaf. Mumsig.
Nu ska jag sova på soffan. Eller skära upp magen och ryggen och ta ut skiten som gör ont. Något roligt ska jag hitta på i alla fall :D
Underbara droppar
Vi promenerade lyckliga i regnet och bestämde att vi skulle fira något med en tårta. Frågan var bara vad. Tårtan var vi säkra på men själva firandet... Men så kom vi på att vi har ju fått jobb! Det är ju helt ultimat att fira med en tårta.
Sen har vi suttit glada och mätta på balkongen. Tittat på de fina svarta molnen som susade förbi.
Fina fina underbara moln som skyddar från solen. Men hoppas dom försvinner
till helgen. Då känner vi för att dansa.
Sen ville inte internet lägga upp fler bilder. Fröken Webstar är lite grinig idag, och Mr Thomson har gått och gömt sig. Kommer de och hälsar på imorgon igen så kanske jag kan visa bilder på tårtan, vad som hände i en affär och vad vi egentligen gjort med Carlos cykel.
En liten utmaning till imorgon, om ni kommenterar inlägget så gör jag en fin teckning på paint till er ära. Jag kommer nämligen att vara ensam imorgon, och behöver något att göra. Eller kanske jag behöver något att göra, det beror ju på om någon lyckas sysselsätta mig medan Johanna jobbar.
Johanna dricker juice
Johanna blir uppäten av en jättemanet.
Har jag inte talang så säg.
Cirkus Scott
Vet ni vad? Idag går det att leva i Cullera! Underbara moln syns på himlen och vi kan vara i vår lägenhet på eftermiddagen utan att drunkna i våra egna kroppsvätskor.
Eftersom det är så himla underbart idag så har vi städat lägenheten. Verkligen städat den. Vi har till och med torkat kylskåpet, tvättat duschdraperiet och tvättat telepizza tröjorna. Sedan har vi ätit kycklingpaj och efter det så gick vi till stranden och bättrade på den försvinnande solbrännan lite.
Klockan sex kommer Maria och Fernandos mamma, Rosario tror jag hon heter, så vi kan betala hyran och räkningarna. Har vi inte det himla bra? Vi kan tala om för Fernando att vi vill betala och dagen efter står hans mamma utanför dörren.
Klockan åtta börjar Johanna jobba och jag börjar klockan nio. Idag kommer det nog inte att vara så jobbigt för det är så pass skönt ute. Men det blir ju så varmt av ugnarna och eftersom luftkonditioneringen blåste varmluft igår så kanske vi kommer svettas mer inne än ute.
En av de som jobbar på Telepizza, Laura, jobbade på en svensk cirus under sjuttiotalet. Hon hoppade/svingade (eller vad tusan man nu gör) sig från trampetser sa hon. Coolt va? 
Frutas
Idag när vi handlade så köpte vi: 1 lök. 4 nektariner. En vattenmelon och ett halvt kilo små plommon. Det blev 2.3 euro. Kan ni fatta hur billigt vi skulle kunna leva om vi var fruktianer?
Jag hoppas att allt fixar sig. Vad ska jag annars göra?
Död
De enda bilderna från igår. Ser ni vilken fin ängel som hänger över min säng?
Det känns bra att någon sån vakar över en ibland.
Johanna däremot har jungfru Maria över sin säng. Eller vi tror att det är hon.
Hon har aldrig presenterat sig.
Undrar när min sambo kommer.... Jag börjar ju frysa nu. Men så går det väl om man sitter ute på balkongen i underkläderna.
Jurassic Park
Igår när Johanna låg och sov i godan ro och jag inte kunde sova p.g.a. en
viss ungjävel så kom jag på den smarta idén att vi skulle ut och gå. Detta
är egentligen inte så smart eftersom klockan var kring 16 och man kan då
dö av värmeslag.
Men ut gick vi och när vi passerade soporna så luktade det så illa att man
var tvungen att hålla andan. Därför passade vi på att ta en bild så att vi
var tvungna att hålla andan lite längre.
34.5 grader varmt och kvavt som en detskasnartåskadag i sverige. Det får
man stå ut med, helt enkelt.
Mina flippisar har gett upp, men jag har inte gett upp. Med hårsnoddar som
hjälpmedel försöker jag gång på gång rädda livet på stackrarna. Men jag
antar att jag blir tvungen att släpa mig till närmaste affär och köpa nya.
Under vår lilla promenad i vad som kändes som en öken kom vi på att vi
skulle försöka komma in på ett gammalt övergivet disco som ligger efter vägen.
Huset ser ut som det är taget ur en Jurassic Park film. Vi tror bestämt att det
är där som de hemlösa bor. Lite scary. Vi visste liksom inte om vi skulle bli
jagade därifrån av en man med träben och en kastrull på huvudet. Eftersom
det är ju så hemlösa människor i Cullera ser ut.
På marken hade någon, kanske små hemlösa indianbarn, dragit taggtråd
i ankelhöjd så att främlingar inte skulle kunna ta sig förbi. Vi stampade rakt
över det. Vi är inte rädda för små barn.
Vi var tvungna att gömma oss lite eftersom en man gick utanför. Vi antar att
man inte får vara på det här området eftersom vi var tvungna att hoppa en
låst grind med taggtråd på. De små barnen eller kastrullmannen vill nog
inte ha besökare.
Eftersom det var så många låsta grindar så var det helt omöjligt att ta sig in
i huset, men vi kunde titta igenom ett fönster med galler och knäppa kort iaf.
Titta så spännande det såg ut! Tänk att få gå och snoka där inne. Hujedamej
Efter att vi svettats av både nervositet och värmeslag så gick vi ner till havet
och badade. Då hittade vi en fin liten manet och tyckte att det var en utmärkt
idé att Johanna skulle ta i den. Det var inte lika utmärkt när Johanna hade
bränt händer, ben och ansikte. Maneter är farliga saker.
Vilket äventyr va?
Sorligt?
Man tager vad man haver. Och just nu har jag bara ensamhet. (iaf till klockan elva då victor och javi kommer och hämtar mig)
Buuhuuu för tragiska Adina. Tur att det bara är grannen som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar som kan se mig.
Han är mer tragisk än vad jag är. Jag har iaf en flickvän.
Felaktigt
En pojke med ungefär mammas sångröst, som sjunger ett jävla disneymaraton. På spanska dessutom.
Hata.
Irriterande
Jag skulle hemskt gärna vilja att han slutade så att jag får sova siesta.
Stackars Adina
Idag var vi till Vidal och handlade. Vi tänkte att det kanske var dags eftersom den enda vätska vi hade i huset var soja och två öl. Och det känns lite väl att dricka öl till frukost. Vi är ju inte alkisar.
På vidal hittade vi en massa spännande saker. Billig kyckling, en påse med räkor, tomater fast vi redan hade 6 tomater hemma. Men det visste ju inte vi såklart. Vi köpte 2 kg potatis för 1 euro också. Det är billigt de.
På vidal sprang jag nästan in i Mboss(maffiaboss) som Johanna så vitsigt kallar honom. Han är ofta och handlar. Så då undrar vi så här. Hur går det till när mamma Mboss säger till honom att handla? Vi tror så här:
Mboss sitter och spelar ett skjutadödaspel. In kommer mamma Mboss.
- Narekito, cariño, kan inte du gå och handla lite?
- Meeen maaaammaaaaaaa, jag sitter ju och spelar!
- Narekito! Om inte du vill ha en kula i skallen så gör du som mamma säger!
En vanlig dag i Mboss familj. Garanterat.
Nu har vi precis ätit tacos så våra magarna putar fint. Nu ska jag förbereda mig psykiskt på att spendera kvällen ensam eftersom Johanna jobbar. Ingen kan hålla mig sällskap heller, eftersom folk jobbar, är sjuka, äter hos morföräldrarna eller bor i London. Stackars mig.
Tur att jag har Sex and the city filmen som jag sett hundra gånger. Vem vet, jag kanske har glömt bort handlingen nu.
:D
Gud vad det är roligt på Telepizza. Där stod vi i våra fina kläder och gjorde pizzor och njöt av livet. Det blir aldrig en lugn stund när man jobbar med spanjorer, det är ju därför vi älskar dom. Fantastiskt.
Vi är hög på livet nu. Det känns helt underbart. Vi fick sluta tidigare idag för det var inte så många beställningar, men egentligen så hade vi nog kunnat jobba lite längre än planerat. Så kul var det!
Livet är nice nu.
Brev!
Men så idag, när vi sitter här och spelar betapet i godan ro så ringer det på dörren och där står en man med ett fint grönt paket i handen. Jag sliter upp det och finner ett fint vykort, tre marabou, två askar med clarityn och två snusdosor! Det ska bli superkul att ge det till Miguel Angel och Bou. Dom kommer säkert att gilla det. Träffar vi Oscar så ska han också få prova. Hoppas att de inte spyr bara.
Woohooooo :D
Uniformen
Röd t-shirt, röd keps, jeans och tennisskor. Det är det vi ska ha på oss.
Och ja, svetten ingår.
Telepizza
Vårt schema ser ut så här
Adina:
Torsdag: 20.00 - 23.30
Lördag: 20.30 - 23.00
Söndag: 20.30 - 23.30
Johanna:
Torsdag: 20.00 - 23.30
Fredag: 21.00 - 00.00
Söndag: 21.00-00.00
Nu kan vi inte tappa bort det.
Liiite jobbigt att jobba ensam så tidigt, men vi överlever ju. Jobbiga saker har vi ju varit med om förut och då klarade vi ju oss bra.
En bild på oss får ni se en annan dag, för internet vill inte samarbeta.
Ur Victors synvinkel del 2
Jag dör snart. Hjärnan känns som en stor klump och jag svettas bara jag rör mig.
Det är varmt idag om ni inte förstår det. Snart ska jag duscha, men det hjälper ju inte så mycket eftersom sen kommer jag ju att svettas igen.
Vi ska gå till telepizza och få våra scheman samt uniformer (röd tshirt + keps) Ana ringde idag igen och talade om att det fattas ett jävla papper, så vi måste till Sueca imorgon igen. Kanske jag har talat om det här tidigare men min hjärna vill inte riktigt fungera just nu.
Nu kommer i alla fall bilder från San Juan och Facebook Party. Förvänta er inte några vitsiga kommentarer. Det är för varmt för att vara rolig. Eller ja, ni kanske inte tycker att jag är rolig. Men det tycker jag. Ha ha ha.
San Juan
San Juan dagen började med att vi inte riktigt visste vad vi skulle göra. Det ryktades om en dinner men man vet ju aldrig. Johanna och Victor åkte (Nu tänkte jag stava åkte med o. Var är min hjärna?) till stranden och badade. jag åkte med Carlos till apoteket. Då fick vi ett samtal om att det blir dinner, i victors caseta. Så då var det bara att bege sig till Eroski och handla mat. Jag kommer förevigt att vara förälskad i chipsen före maten. Låter sjukt, men det är sååå gott.
Det dukas långbord och pedantiska David ska ställa allt i ordning. Kvällens
bästa nyhet var att Sisco (han i randigt) är tillbaka i Cullera. Vi gillar Sisco.
Efter dinnern så åkte vi till Chiringuito Marimba och träffade de här två
kramgoa pojkarna. Bangbros och Ivan. 
Ni ser va kramgoa de är. Bangbros, eller Fran som han egentligen heter, kan
"Krama mig" på svenska. Har man träffat honom så vet man att det är det
enda han behöver kunna.
Facebook party
Glada Facebook medlemmar
Fler glada facebookare som tyckte det var kul med Botten upp. 
Sangrian börjar sätta sitt spår.
Vi kom ganska tidigt till Pixel så det var inte så mycket folk där. "Va bra" tänkte
sangriapåverkade Adina och Johanna, "då har vi ju hela dansgolvet för oss
själva"
Johanna blev slickad i örat och Victor fångade det på bild.
"That's how we do it!"
Johannas reaktion när hon såg bilden "Vem är det där?" Så går det när man
blandar för mycket.
Maffiabrorsan. Titta va han ser ut som maffia. Maffiastilen så det skriker om
det
The gang
Johanna och Victor badade. Då hade jag inget för mig så då hittade jag nya
kompisar
Renato från Peru och..
Mattias (han stavar det säkert på svenskt vis. Han var från Argentina.
Två himla trevliga kvällar. Nu måste vi kila till jobbet. Jag svettas.
