annajohannaadina

Under en promenad till Consum igår så bestämde vi att vi ville visa er något från Cullera som ni inte sett tidigare. En del som är mycket viktig under vår vistelse här i Cullera. Någon som alltid har funnits där. Sagt hej, flinat, vinkat lite försynt, sagt "hasta luego". Någon som gjort saker man blir glad av. Maggan har sagt att denna någon är farlig, men det tror inte vi. Visst kanske han inte är den bästa människan i världen, men elak är han inte. Inte mot oss i alla fall.


Våran Kompis. Vaktens ben. En dag ska vi köpa det där han säljer. Det är
det kompisar gör för varandra.


Snart kommer David hit och ska umgås lite, tråkigt nog kan han inte ha med sig valpen. Den är för liten än och blir så trött. Men han har sagt att sen när han ska jobba på kvällarna så ska vi få vara hundvakter. Det ser vi fram emot. Då ska vi lära den saker på svenska. Den ska i alla fall kunna "sitt" när vi är klar med den. Och vi hoppas att David med familj pratar castellano med den, annars blir det svårt för oss.